Att jag jobbar med det jag gör är en tillfällighet. När jag var klar med gymnasiet gjorde jag militärtjänsten, därefter hade jag en kortare period där jag funderade över vad jag ville göra och jobba med. Då snubblade jag över en vidareutbildning inom VVS och installationer, och skickade in ansökan. Den skulle börja inom en vecka, och fick svaret du borde komma in men det brukar dröja 2 till 3 veckor innan besked kommer.
Så kom dagen för uppropet, inget besked hade kommit. Då bestämde jag mig ändå för att åka på uppropet. När alla hade blivit uppropade frågade läraren om någon mer kommit in men inte blivit uppropad, varpå jag svarade ja. Då blev jag noterad på listan över elever i klassen.
Utbildningen började och jag med den. Drygt 2 veckor senare fick jag besked att jag blivit antagen. Perfekt, för jag hade ju inte missat någonting. En toppenutbildning som jag har haft mycket användning av och bidragit till många bra arbetsmöjligheter.
Det jag vill ha sagt är att även om jag haft en plan eller vision över vad jag vill och tycker är roligt så har det ofta varit tillfälligheter som bidrar till de bästa lösningarna. Oavsett om det gällt ett nytt jobb, uppdrag, nya vänner, bilaffärer eller vad det varit.
Konsten är att uppmärksamma tillfälligheterna och våga ta steget, de valen som känns lätta brukar bli bäst i längden. Det är lite av en muskel, att träna upp, det blir lättare och lättare med tiden.
Vad är din erfarenhet av tillfälligheter?